På en gemensam resa – Eila och Esko

Det är dunkelt i rummet. Eila ligger på undersökningsbordet och sjuksköterskan Helena stryker lugnande hennes hand. Eila är nervös. Radiologen Matti är precis i färd att ta vävnadsprov.

—

Låt oss gå tillbaka ett år i tiden.

—

Ella känner att allt inte är som det ska. Hon har märkt att den ena bröstvårtan har börjat dra sig inåt, och dessutom känns det konstigt i armhålan. Eilas bröst undersöks på mottagningen av Matti Kestilä, en gång i mars och en annan i juli. Inget avvikande hittas. Matti ber Eila återkomma om några månader eller om nya symptom uppkommer.

I december 2019 upptäcker Eilas make Esko att övre delen av Eilas högra bröst tydligt har förändrats. Eila bokar tid hos Matti i början av januari och får tid på mottagningen genast följande dag. Eilas farhågor besannas.

Båda brösten visar tydliga tecken på bröstcancer.

—

När Eila senare träffar Helena på nytt inser hon att samma person höll hennes hand när vävnadsproven togs.

– Alla Matti, Helena och röntgensköterskan Maisa uppmärksammar mig ömt i denna nya skrämmande situation. Helena strök lugnande min hand under provtagningen vilket kändes skönt i det dunkla undersökningsrummet. Matti för sin del förklarade hela tiden vad han gjorde. Jag kan inte påstå att det gjorde ont när vävnadsprovet togs, men det kändes nog och naturligtvis var jag nervös inför ingreppet, berättar Eila.

Eftersom Eila under nästan ett helt år haft en stark misstanke om att allting inte står rätt till, och eftersom det förkommit många cancerfall i släkten, så kom meddelandet om bröstcancer inte som en total överraskning. Både Eila och Esko hade förberett sig på saken. Paret hade redan bearbetat sorgen. Diagnosen fick dock känslorna att välla fram, vilket är helt förståeligt.

– Följande och därpå följande veckoslut grät vi båda. Vi grät och pratade, vilket lättade, men fick inte rädslan som krupit in och den oväntade gästen att försvinna, säger Eila.

Gemensam sak

När Eila och Esko efter knappt två veckor satt på plastikkirurgen Jari Viinikainens mottagning hade ett beslut fattats. Cancern och allt som det för med sig är en gemensam sak för paret. Således skulle Esko följa med Eila på alla sjukhusbesök.

På Jaris mottagning fick paret höra att åtminstone det ena bröstet kommer att tas bort, dvs. att en mastektomi kommer att utföras. I fråga om det andra bröstet kunde en hudbesparande mastektomi vara tillräcklig. I diskussionen med Jari bestämde sig Eila till slut att båda brösten ska avlägsnas. Även Esko vara av samma åsikt.

När det gemensamma beslutet om operationen tagits, sade Esko att jag för honom är nu och kommer även framöver att vara samma älskade människa och kvinna. Det betydde otroligt mycket.

Operationen utfördes efter ett par dagar. I samband med operationen gav Jari en lägesuppdatering till Esko per telefon. Allt har gott bra.

– Vilken omsorg att Jari ringde Esko! Jari är en underbar kirurg, empatisk och hjärtlig, säger Eila.

– Efter operationen kom han sist på kvällen och först följande morgon för att höra hur jag mår och för att prata. Han hade alltid tid vilket i den situationen var mycket viktigt. Jag sade till Jari att han har fina händer och att han ska ta väl vara på dem.

– För mig var det även viktigt att bli opererad genast. När en människa får veta att hon har cancer störtar hennes värld samman och hon vill så fort som möjligt få börja bygga en ny.

Eila berättade att hon efter operationen fått ”underbar hemhjälp” av vänner och av de närmaste.

– En av mina vänner kom hem och städade hos mig och min frisör kom och tvättade och fixade mitt hår. Sjukdomen har fått mig att fundera över att människorna borde tänka mer på vad vänskap betyder. Det finns mycket du kan göra för en vän. I samband med en svår sjukdom måste man våga ta kontakt. Du kan laga mat, städa, hålla sällskap eller gå och handla. Om det inte behövs någon hjälp är det i alla fall viktigt att fråga.

– Jag tror också att positiva människor omkring en skapar positivt tänkande. En av mina vänner till exempel skickade mig fotografier från sin dotters bröllop. Det var härligt att se på de ungas lycka som förmedlades genom bilderna. Beklaganden önskar jag inte och lyckligtvis har jag sluppit dem.

”Även negativa känslor måste godkännas”

Eila och Esko som redan från tidigare levt i ett lyckligt parförhållande har till följd av sjukdomen kommit varandra ännu närmare. Några stormar har de dock inte kunnat undvikas.

– Känslorna kommer upp till ytan, det hör till saken. Ju mer du älskar någon, desto mer känner du och lider du när du inte kan hjälpa. I sådana stunder är vi bara människor. Man kan reagera genom att explodera trots att man vet att den andra bara menar väl, säger Eila.

Eila berättar att hon till exempel blir arg när Esko sköter och pysslar om henne för mycket.

– Jag säger till Esko att han inte ska dalta med mig, jag klarar det själv. Det är klart att det känns bra när någon bryr sig, men det kan bli för mycket, konstaterar Eila.

– Alla negativa känslor måste också godkännas. De berikar parförhållandet. För oss har det alltid varit naturligt att visa vad vi känner, vare sig det är något positivt eller negativt, konstaterar paret.

För tillfället besöker hon med tillförsikt onkolog Juha Kononen som ansvarar för hennes cytostatikabehandling. Tillståndet varierar mellan behandlingsgångerna, ibland från det sämre till det bättre. När jag mår bättre återhämtar sig kroppen och samlar krafter för kommande prövningar av cytostatikabehandling.

Eila efter att hon rakat av sig håret. Ett kalt huvud kändes inte så förskräckligt trots att jag var mycket nervös i förväg, berättar Eila

När Eila började tappa håret, bestämde hon sig för att raka bort allt. Hon funderade nog hur hon skulle förhålla sig till en tillvaro utan hår. Ett kalt huvud var trots allt inte så hemskt, konstaterar Eila. När den välbekanta frisören kom hem och rakade av håret fanns det även utrymme för galenskap och humor.

– Vi prövade olika hårstilar, till och med cherokee-hår innan frisören rakade av allt, skrattar Eila och konstaterar att det positiva nu är att inte behöva slösa tid på att tvätta håret.

Allt är färdigt uttänkt för mig

Eila är tacksam att hon även på Docrates har kunnat överlämna allt till andra och lita på att någon annan tar hand om henne.

– Jag tycker det är viktigt att ge sig själv rätt att vara sjuk och låta bli att oroa sig för annat. Då finns det möjlighet att fördjupa sig i sig själv. När det annars är tungt har jag till exempel inte behövt fundera på att boka tider och reda ut ett och annat. Allt är färdigt uttänkt för mig. Gällande min vår har jag velat känna till den i stora drag, men jag behöver inte känna till alla detaljer. Jag litar på och vet att jag tas hand om av yrkeskunniga personer.

– Jag kan heller inte nog betona hur underbar personalen är här, och då menar jag precis varenda en, från inskrivningen till sjuksköterska och läkare. Jag har inte stött på en enda negativ person. Ingen har bråttom och alla har tid för dig. Vid ett besök skrev jag i min kalender följande: ”Trygg känsla, jag blir uppmärksammad. En lugn, stressfri atmosfär, människan bemöts, min käraste får vara med”.

För Eila har det också varit viktigt att hon hela tiden vårdats av samma bekanta människor.

Esko för sin del har i synnerhet uppskattat Docrates för att saker och ting förklaras på ett lätt förståeligt sätt utan svåra medicinska termer. Dessutom ges patienten flera alternativ att välja mellan och allt förklaras och motiveras väl.

– Jag uppskattar den högklassiga expertisen här, säger Esko.

Jag kan även alltid lämna ett meddelande antingen via Kaiku Health eller direkt till sköterskan om jag inte minns eller vill fråga om något, fortsätter Eila. Jag får alltid snabbt svar.

”Livet bjuder även alltid på något gott”

– För vår del har många saker även gått bra, konstaterar Esko.

Till parets livsfilosofi hör att det inget ont finns som inte för något gott med sig.

– Små goda saker händer när man stannar upp vid dem. I livet finns även alltid något gott. Det lönar sig inte att bli och grubbla på negativa saker, säger Esko.

Paret är exempelvis ytterst tacksamt för deras gemensamma arbetsgivare som gett Esko möjlighet att delta i vården och hjälpa Eila hemma.

Paret anser också att det är en positiv sak att de i denna svåra världssituation vårdas just på Docrates.

– Nu i coronatider har vi funderat om det är en lottovinst att vara inom dessa väggar där endast cancerpatienter vårdas. Jag tänker att här är risken att få vilken infektion som helst överlag mindre, säger Eila.

Hemma har Eilas liv på grund av behandlingarna redan vari socialt mer begränsat så coronaviruset har inte till denna del orsakat större förändringar. Försiktig ska man vara i varje fall och därför arbetar Esko bland annat på distans så mycket som bara är möjligt.

– Vi har tur som bor mitt i naturen i ett parhus så jag är inte någon fånge, utan kan gå ut och promenera, konstaterar Eila.

– Vi har redan på grund av cancern vant oss vid tanken på att så här förlöper det här året. Det här har hänt och det ska bemötas. Jag har inte rätt att i denna värld fråga att varför just jag? Vi är alla av samma skrot och korn och den här gången föll lotten på mig. Vi tar en ny början år 2021.

När vi precis håller på av avrunda, nämner Eila att en vän skickade ett foto till henne för några dagar sedan. Vårens första tussilago hade visat sig.

Det ser lovande ut att vinterns grådask äntligen ger vika.

Vill du boka tid?